Vi anlände till Alicante vid sextiden på kvällen efter en lyckad bilfärd.
Rutten gick norr om Granada via grotthusbyn i Guadix (såg super häftigt ut!). Vidare till Lorca och Murcia och slutligen Alicante. Denna väg tog oss lite längre inåt land från kusten än när vi körde ner till Fuengirola. Inga vägtullsrutter uten helt basic motorväg. Fina landskap, och mycket att se och beundra! Utöver grotthusen i Guadix verkade nationalparkerna med tallskogar runt Sierra Nevada otroligt intressanta och vackra, något som lockar att komma tillbaka till senare…
Vårt hotell är “mitt i smeten”. Det är 300 m från stranpromenaden och lyxbåtarna, vid foten av Parc de l’Ereta med det morska fortet La Cara del Moro, som är högt uppe på kullen. Rummet är på 12 våningen, och det känns lite kusligt att stå på balkongen… men utsikten är fin!
Efter att ha installerat oss på rummet gick vi ut för att äta, och för att röra på benen efter allt bilsittande.
Det första intrycket är att det vimlar av finnar, skandinaver och britter. Det andra är att det inte är lika avslappnat som längre söder ut; folk klär sig “mer”, dricker “mer”, beter sig “mer”… Känslan verkar inte lika naturlig utan mera som om folk funderar på vad andra tycker, och hur man förväntas vara.
Men det är ju bara ett första intryck, det kan ju visa sig vara helt annorlunda i morgon när man ser på stan med pigga ögon!
Vi hamnade på en resaturang på torget Plaza Santisima Fac.
Omgivningen var vacker men betjäningen var långsam och oitresserad, och maten var inte märkvärdig
…men hungern blev stillad och det var ju grund idén.
Vi återvände till hotellet vid niosnåret men det kändes som midnatt. Uppbrottet från Fengirola och den långa vägen sög musten ur en mycket effektivt. Dags för sängen!
