Morgonsolen väckte oss på morgonen med ett härligt honungsfärgat sken. Staden vaknade utanför, men ännu kl. 9.00 var det ganska lugnt.
Ett fantastiskt morgonmål serverades nere på andra våningen. Vi åt oss fyrkantiga och promenerade sedan till parkeringshallen i Alicante. Det var dags att returnera lilla Ibizan till flygplatsen.
Det är konstigt hur man kan bli fäst vid en liten bil. Kanske var det den skräckfyllda färden upp till Ronda som knöt känsloband…
Bilen returnerades således till flygplatsen. Smarta som vi var rekognoserade vi färdigt hur läget var vid in checkningen eftersom vi skulle vara där ungefär samma tid följande dag. Allt såg bra ut, så vi lade upp tidtabellen enligt det. Och det funkade riktigt bra!
Vi tog bussen tillbaka till stan och begav oss sedan till ett av det större köpcentren för att införskaffa en till liten kabinväska.
Köpcentret låg ca. 4 km från hotellet så vi traskade på och kollade in staden på samma gång. Vädret var soligt och temperaturen låg på 27 grader. Värmen kändes mer tryckande än tidigare, antagligen var luftfulkigheten högre, så svetten lackade medan vi knattade på.
Helhetsintrycket av Alicante är att det är en mycket sliten stad. Husen är ganska ovårdade och det finns en känsla av uppgivenhet, som är svår at beskriva. Jag vet inte hur det sociala läget i området är, men det verkar fattigare.
En sak som var i ögonfallande olika från de städer i Andalusien som vi besökt var att i Alicante gick alla hundar i koppel, och flertalet av de stora raserna hade munkorg. I de städer som vi tidigare besökt gick ägarna med sina hundar lösa i stor harmoni med omvärlden. Hundarna var väl tränade i socialtumgänge och orsakade inga synliga konflikter. Kansske har Valencien andra regler? Mängden hundskit på gatorna var lika i alla städer (minst i Fuengiola). Det andra som vi inte såg till var katter, inte en enda under den stund som vi tillbringade i Alicante…
Vi hittade till köpcentret och fick vår väska. Här intill ser ni hur glad Philip är.
Att han säger: “O, så fin!” är väl helt uppenbart!
När väskan var inhandlad traskade vi tillbaka till hotellet och lämpade av vårt nya uppköp innan vi gick ut på piren för att beundra havet. Ingendera av oss var särskilt hungrig. Den bastanta frukosten höll oss mätta och nöjda hela dagen, men vi beslöt oss för att fira den sista kvällen med var sin drink på stranden!
