Fredagen 27.10
Efter två lugna dagar kändes det som att det var dags att se något nytt. Valet låg mellan Cordoba och Sevilla, men eftersom vädret främjade Cordoba så styrde vi kosan ditåt.
Det är 150 kilometer till Cordoba men tiden gick fort för vägarna är i gott skick och terrängen är jämn när man väl kommit upp på platån efter Antequera. Jag skummade igenom bilder som vi tagit från El Torcal för att uppdatera bloggen medan Philip körde.
Hela vägen kantades av odlingar; tusentals och åter tusentals olivträd, både gamla och nyplanterade, fruktträd och åkrar. Allting i exakta rader och hårt ansade. Inte en skog eller buskage någonstans utöver naturområdet i Antequera! Jag har inte förstått omfattningen av hur enorma och ensidiga odlingsformerna är här i Spanien och det faktum att ekologisk mångfald är en omöjlighet här med denna huvudlösa, ensidiga exploatering av marken! Hoppas att det görs något åt saken innan det är försent…
När vi anlände till Coroba hade vi satt in koordinaterna till ett parkeringshus nära gamla stan, men det visade sig vara fullt. Hastigt knappade jag in en ny adress i navigatorn, och sedan blev det en tur runt hela stan eftersom en stor del av gatorna är enkelriktade! Parkeringshuset var en fullträff med sitt läge vid stranden till floden Gualdalquivir, och strandpromenaden till de Romerska broarna
Broarna användes som bas när de byggde upp landet Volantis i Game of Thrones
Vi började med att ta en kaffe på det bredvidliggande caféet innan vi tassade in i gamla stan med mosken/ katedralen Mezquita som mål. Gatorna var härligt smala och fylldes av hantverksbodar som sålde olika filigranarbeten i silver utöver de traditionella spanska souvenirerna. Man behövde ingen karta för en strid ström av turister såg till att man hittade fram. Dessutom är katedralen så enorm, och precis mitt i gamla stan, att man nog inte skulle kunna missa den ändå…
Mezquita är olik alla andra byggnader jag sett i och med dess historia; den byggdes som moske på 900- talet för att på 1200- talet ändras om till katedral. Detta innebär att den är uppdelad i otroliga pelargångar med en mittdel som reser sig som en klassisk katedral. Det är svårt att förklara…Fint var det i alla fall!
<- 350 grader inuti katedralen.
-> bildspel + Wagner
Efter att ha beundrat katedralen från alla håll och kanter, gick vi till den Romerska bron. Den är enorm! Måtte ha varit ett helsikes jobb att bygga den…
Vi promenerade fram och tillbaka längs bron, man kan ju inte göra så mycket annat, och vimlade sedan in i gamla stadens små gränder. Poliser syntes överallt eftersom det finns omfattande judekvarter samt en synagoga i gamla stan.
Efter en hel del vandrande styrde vi kosan tillbaka mot parkeringshuset, men passade på att äta lite på en taverna (som inte stängt köket fastän klockan var 17.00) innan avfärden.
Med magarna fulla (räkor i min och oxsvansar i Philips) körde vi sedan hemåt i den nedgående solen, nöjda och glada med utfärden.
Väl hemma avnjöt vi varsin nattmössa på verandan innan vi kröp till sängs. Syrsorna spelade på (vi trodde ett tag att det var frågan om en söndrig fläkt som gnisslade) och fladdermössen flög zigzag över kvällshimlen. Underbart!
