Jag vaknade tidigt i morse. Philip låg ännu och sov så jag smög ut till köket och kokade te åt mig. Sedan tog jag min bok och satte mig invirad i den härliga zebrafilten och läste slut min bok (rekomenderar varmt: Jojo Moyes: Bortom horisonten!).
Philip vaknade lite efter nio (jag läste ännu då) och efter morgonmålet, och allt annat ståhej, hoppade vi på tåget till Malaga.
Malaga är en stor stad. Det märker man genast när man stiger ut från tågstationen. Människorna är mera mondäna; stiligt klädda, höga klackar och avlägsen blick… inte alla förstås, men Känslan finns där. Man är mera inkognito där. Gatorna är breda, en del är marmorbeklädda, och affärerna gör sig stort besvär med sin skyltning och framläggning av produkter. .
Men det bästa i Malaga är nog den botaniska parken som sträcker sig som en stor Esplanad längs stranden. Parken är full av exotiska växter, åtminstone för oss, och sky höga träd. Fast solen gassade på som allra värst kändes det svalt och skönt under grenarna…. Jag skulle ha kunnat stanna där hela dagen, men vi hada annat program.
Först tog vi oss mot Picassomuséet. Vi njöt av de fina husen och de vackra gatorna. Magen började kurra och vi bestämde oss för att ta en bit mat innan vi skulle ta oss an den kulturellabiten. Vi hittade en trevlig tapas restaurang; Illari. Där åt Philip en Rysksallad och jag grillad bläckfisk.
Glada och nöjda fortsatte vi vår färd mot Picassomuséet , men till det borde man ha bokat biljetter på förhand så vi bestämde oss för att skippa det och ta det en annan gång, vi hade ett annat museum i bakfickan: Pompidoucentret i Malaga (en systerfilial till centret i Paris).
Där var det tomt… och svalt… och en helt ok utställning. Jag är inte särskilt förtjust i video- och audioinstallationer så dem struntade vi i, men förövrigt fanns det en del godbitar i utställningen. Vi fotade inte så många eftersom jag antog att de skulle sälja posters och bilder i museishoppen, men det gjorde de inte! Mycket egendomligt!
När vi kom ut från centret slog hettan i mot oss och tanken på att utforska fortet Alcazaba skrinlade vi hastigt. Vi tog en hastig sväng mot fyren, med hettan var mig övermäktig och vi dök in i den botaniska parkens grönska i stället och promenerade under träden i riktining mot tågstationen. Vid dethär laget hade olyckligtvis båda våra telefoner laddat ur sig så vi kunde inte ta några fler bilder på bröllopsfolket som stod utanför kyrkan i sin absolut bästa kläder, och inte heller på den övergivna postanstallten (enorm!) som var intäckt i nät och full med graffiti. Antar att det var en relik från Franco tiden- den var absolut kolosal!
Vi hoppade på tåget kl 17.54 hemåt mot Fuengirola och efter en sväng till Mercadonan efter lite mat kom vi äntligen hem igen!
Vi skålade med var sitt glas en välförtjänt Cava, talade med de kära i Finland och åt sedan en supergod fisk som Philip stekte. En lyckad dag på alla vis!
PS. Ett trafikmärke som jag inte sett i Finland..
