Jag visste att det skulle bli massivt att ta sig an hela Alhambra på en dag och sannerligen var det rena rama maraton för såväl sinne som ben. Massor med trappor som går uppåt och nedåt, arkitektur, vyer, relieffer, trädgårdar, vattenspel och fontäner… hela köret! Och fint är det, men så mycket att Ah! och Oh! tar slut efter tre timmar…
Jag började dagen med ett bad. Det var ett badkar med utan blandare så det heta och det kalla vattnet skulle muxas själv med repektive kranar; old school med andra ord (de här hade dessutom “kors- handtag” så jag vred på dem med tårna allt eftersom värmen skule justeras..). Det var något strul med proppen för vattnet minskade med jämna mellanrum, särskilt när jag satte igång bubblet…
Rena och fina gick vi till morgonmålet som innefattade allt från spansk potatisomelett till mandelkakor och fruktsallad, bröd, jamon serrano, salami, ost, ägg mm. Vi åt för kung och kompani för att orka med dagens strapatser.
Sedan upp upp till rummet och packa det sista. En sista tittut på gatan, sedan ner till reseptionen för att checka ut och lämna väskan i förvar. Hotellet var så nära att det var lättare att lämna sakerna där än att föra dem till bilen.
Så tassade vi halv elvatiden iväg, ständigt uppåt, uppåt och uppåt. Den som har dåliga knän ska nog skippa Alhanbra, vi såg flera besökare som hade det verkligen svårt!
Alhambra omges av en underbart frodig park på ingångs sidan. Vattenbrist tycks inte vara något problem där för det porlade lite här och var…
Biljetter går fint att ha på telefonen, och id måste man också ha. De kollas mycket sporadiskt vid ingångarna, mera noggranna är de när man ska in på specifika områden som är trängre, eller extra värdefulla. När vi kom igenom ingången var vi förberedda med telefoner och idkort i högsta hugg. Döm vår förvåning när vi kom ut på en sandplan som vimlade av människor, inga vakter och inga kontrollanter; ingenting…
Vi gick till infon och frågade hur vi skulle göra. Damen smålog och bad oss visa biljetterna med kommentaren “It’s Alhambra!”.
Bra, bra, tolv dagar i Spanien och vi är ännu helt klart alltför petiga… Ännu några dagar att lära sig det där med “go with the flow”…
Utsikten från högsta tornet!
På alla nätsidor står det att man ska ha mycket vatten och mat med sig, och snacks och vad man nu kan tänkas ha lust att sätta i sig på sin exotiska Alhambra tur. Man får intrycket av att där inte säljs någonting i matväg, eller något annat över huvudtaget. Men, men… det finns kiosker lite här och var, samt en restaurang. Det finns till och med ett hotell på fortet!
Jag gick till en souvenir shop och köpte ett vykort som jag passade på att skriva till mamma.
Vi tog en massa bilder: här är ett litet urval…
På mycket trötta ben gick vi efter vår väska till hotellet och sedan den knappa kilometern till bilen. Det var skönt att få sitta och se landskapen susa förbi. Tur att Philip är en så bra chaufför!
