Äntligen framme!

Spaniens natur och miljö är otroligt olika beroende på var man är; bergigt eller platt, grönt eller torrt, djupa,djupa raviner, berg gråglänsande av skiffersten eller sandgula av sandsten…

Är vi närmade oss Malaga blev naturen frodigare och miljön mera omskött och intrycket av välfärd var påfallande. Vidare in motFuengirola fördjupades intrycket av en fungerande infrastruktur med rena gator och omskötta hus, samma sammhällsvärden som hemma, men i ett varmare och frodigare klimat.

Jag kan inte få nog av att se alla härliga växter frodas fritt jämfört med samma växter som är inklämda i små krukor på min balkong fulla med löss (hibiskusarna och granatäpplen). Nog om detta!

Väl framme hoppade jag ur bilen och sprang i karriär till lägenheten för jag hade obeskrivligt bråttom på toan efter allt vattendrickande. Ack o ve, detta kämpande med att vrida nyckeln i låset flera varv för att få upp dörren, för att inte tala om att få lös den igen, för att komma in och lätta på trycket. Många svavelosande eder hann jag med i min kamp med låsen, men det gick och jag hann!!🙏🏻😇

Lycklig och glad galopperade jag sedan ut och navigerade mig till bilen( med Philips hjälp), med P- skylten.

Sedan var det bara att lassa av, komma in ( kämpa med låsen igen) och knäppa på vatten och boiler, ac mm. Hänga upp skjortor och hastigt svabba av golvet på terassen som fått ett lätt täcke av ökensand och sedan bliss: kall rosé på balkongen med Philp. La dolce vita! (borde hitta samma uttryck på spanska…)

Och nu, medan jag skriver byter Philip lampa i tamburen. Sen ska vi hastigt till butiken och sedan gör vi inget vettigt mera idag… och i morgon sover vi länge, och badar i poolen, vandrar i stan och bara njuter! Oj, vad det ska bli skönt!