Stenberg bland steniga berg
Tisdagen 24.10.2023
En strålande dag; varm och solig; prima väder för en utfärd i det fria!
Vi började dagen med att ta oss till tisdagsmarknaden i Fuengirola för att se efter om vi skulle hitta några lokala grönsaker och frukter. Marknadsplatsen ligger ett (långt) stenkast från vår lägenhet och brukar vara underhållande att besöka eftersom de säljer varor av alla de slag.
Denna gång fanns det ingen mat att köpa; två ynka stånd med oliver och torkad frukt samt ett där de sålde honung. Resten av marknadsplatsen upptogs att försäljningsstånd där produkterna bestod av billigt tillverkade kläder ( samma som vid strandbodarna), plastleksaker, solglasögon och mojänger som förde obeskrivligt mycket ljud typ leksakshundar som skäller och miniradion som skrålar med sprucket ljud… Håhåjaja…
Väl tillbaka i lägenheten packade vi en ryggsäck med vatten och torkade nötter, hoppade i bilen och styrde mot Antaquera. I Antaquera finns kalkstensberg som varit havsbotten för 150 miljoner år sedan. Dessa botten pressades uppåt till 1300 m höjd och har slipats och formats av vatten, väder och vind till de mest spektakulära former.
Vägen tog en dryg timme och i slutändan var det en förskräcklig liten serpentinväg som ledde upp till startplatsen för vandringsrutterna. Jag kramade sitsen och försökte tänka på annat än bråddjupet vid vägkanten.
Vädret var betydligt svalare än de sköna +23 nere i Fuengirola. Här uppe var det faktiskt bara +14,5. Det var lite kyligt för oss som kom i shorts, men det gick bra när man promenerade lite raskare.
Naturen var precis så häftig som det lovats! Klipporna var overkligt formade och väldigt intressanta att titta och klättra på. Området vimlade av vilda stengetter som skuttade omkring på klipporna tillsammans med sina killingar. Vi såg också två örnar samt en mängd småfåglar.
Det finns två allmänna rutter som man kan välja emellan; en kort och en längre. Vi tog den längre som var 3 km och tog ungefär 2 timmar att gå. Terrängen var tidvis slipprig av fuktig lera på stenarna och berget eftersom det regnat de senaste dagarna, men det gick bra att vandra i vanliga gympaskor ändå. Det fanns inte särskilt många turister på den längre rutten, så det var lugnt och skönt… och otroligt tyst! Luften var mycket klar och träden var överlupna ar mossor och lavar i de djupa ravinerna. Superhäftigt!
När turen var slut gick vi ännu till en utkiksplats varifrån man såg ända till havet och Mijas området! Man kan bara konstatera att Finland är nog ett mycket platt land!
Det var skönt att komma in i den solvarma bilen efter promenaden, klockan hade blivit halv sex och vår lätta klädsel började vara i tunnaste laget. Vägen hem slingrade sig hiskligt neråt till en början, men sedan blev vägarna bredare och då var det ju inget kusligt längre..
Väl hemma var vi hungriga som vargar och åt en härlig pasta med jätteräkor och tomatsås med den påföljden att jag hade lite svårt att sova eftersom jag var så mätt…
