Onsdag 1.11.2023
Efter två händelselösa dagar hemma med kirrande magar och regsnsjuktväder, förhandsbokade vi på tisdag kväll biljetter till Picasso Museet i Malaga. Nu fick magarna lov att ta sig i kragen och bli friska igen!
1.11 firas Allhelgonadagen i Spanien. I och med att en helgdag stänger ner alla butiker så bestämde vi oss för att vara kulturella. Trots att butikerna är tvungna att stänga på helgdagar (trodde vi; alla butiker i Malaga centrum var uppe, liksom Kina-butikerna i Fuengirola!) så är alla museer öppna.
Vid förhandsbokningen bokar man in tiden man vill komma. Vi valde kl. 13.15. Halv tolv tassade vi iväg till stationen (den är nära oss) i det varma soliga vädret. Där upptäckte jag att jag lämnat telefonen och plånboken hemma! Tålmodigt väntade Philip medan jag galopperade hem igen efter mina kvarglömda grejer och så kom vi slutligen iväg… med följande tåg (de går med 20 minuters mellanrum).
Vid hållplatsen Torreblanca hoppade en ung man ombord med högtalare och satte igång med en sjuhelsikes sång (spansk kärleks serenad med extremt mycket patos!) ackompanjerad av högtalarens bakgrundskomp. Att han dessutom använde mikrofon gjorde inte saken bättre. Människorna på tåget viftade på ögonbrynen, viskade med varandra och småskrattade åt grabbens sång, men applåderade glatt när sången var slut. Kanske var vi alla lika lättade? Hur som helst blev det bara en sång, sedan åkte han tyst några hållplatser framåt innan han steg av.
Väl framme i Malaga centrum njöt vi av den varma solen och vimlet på gatorna. Alla passade på att njuta av sin lediga dag och hade gått man ur huset för att tillbringa den på stan och dess caféer. Över hela staden låg ett dis av rök från alla kärror där det såldes nyrostade kastanjer, något som tydligen hör till Allhelgonadagen.
Vi navigerade oss fram genom gamla staden till museet och anlände precis i tid! Förhandsbokningssystemet funkade fint och vi behövde inte vänta just alls på att komma in.
Ingången till museet
Det är lustigt att gå in i ett hus vars fasad är gammal som gatan, och mötas av en ultramodern utställningslokal! Kontrasten är så stor att den faktiskt fungerar riktigt bra! Och utställningen var ju himla intressant! Åsikterna om Picasso är ju mycket delade; endel tycker att det är småbarnskludd och andra tycker att det är stor konst. I vårt sällskap har vi representanter från båda lägren och efter utställningen hade vi båda hittat saker som vi gillade och ogillade.
Jag hade inte sett särskilt mycket av Picasso keramiska verk, inte heller hans avbildningar av djur och fåglar (utom duvan, förstås!) och det var extra roligt att se. Likaså hans tidiga skisser och tavlor.
Utöver den fasta utställningen har de också kurerat en andra utställning som heter El Eco de Picasso, som visas 3.10.2023 – 31.3.2024, med konstverk inspirerade av Picasso. (Det fanns faktiskt några av Picassos egna verk där också, men till största delen andras.) Det var en helt superintressant utställning!! Konstutställningar är som musik; om man bara ser/hör en och samma artist blir det lätt monotont. Andras input och tolkningar ger helheten så mycket mer!
Efter utställningen var vi hungriga som vargar; vi hade inte ätit mycket de sista dagarna för att lugna matsmältningssystemet, och med endast lite morgonte i magen var det definitivt dags för lunch! Klockan var trots allt nästan halv tre. Philip sa att han kände sig som terminator när maskinen tog slut och ögonen började slockna…
Vi gick till första bästa restaurang och åt; delade på avocado- räksallad och som huvudrätt stekt calamari åt Philip och stekt fisk åt mig! Åh, vad det kändes härligt när krafterna, och hälsan återvände!
Mätta och nöjda vimsade vi igenom stan; tittade in i nån butik, skrattade åt fnattande småungar, och njöt av tillvaron. Så småningom styrde vi kosan mot tågstationen och åkte nästan ända hem; vi steg av vid Los Boliches och promenerade hem via stranden. Kvällen var varm och solen hade precis gått ner; härligt!
Väl hemma satte vi oss i soffan och vilade våra trötta ben, medan vi tittade på filmen The Duke, med Jim Broadbent och Helen Mirren i huvudrollerna. En riktigt underhållande film, faktiskt!
Sedan var det dags att krypa till kojs.
